Detta tog jag med mig från #BETT2018

För första gången har jag fått möjlighet att åka till BETT-mässan i London. Detta är vad jag tar med mig därifrån:

VR

Virtual Reality och Mixed Reality, alltså möjligheten att uppleva andra världar genom en lins. Ingenting nytt men fortfarande ganska dyrt när man tittar på de riktiga glasögonen. Jag provade en dyrgrip där man skulle få uppleva krig från en bunker. Bilderna jag fick se i glasögonen var illustrationer så det kändes inte alls riktigt eller ens häftigt. Positivt är att med VR finns det möjligheter att uppleva och lära sig i en säker miljö utan faror. Ett bra användningsområde är att rita skisser i 2D som med VR-glasögon på blir i 3D. Eller att kunna gå in i kroppen och titta på hur kroppsdelarna ser ut inifrån. Själv vill jag kunna besöka andra delar av världen och andra tider.

Min rektor Lisa och jag funderar:

  • Vad händer med oss människor när vi upplever saker genom VR och nästan tror att vi har upplevt det ”på riktigt”? Förresten, i denna tid, vad är PÅ RIKTIGT?
  • När VR slår igenom stort kommer säkert en baksida att dyka upp också så den behöver vi förbereda oss på. Vad händer när ungdomarna genom VR kan uppleva miljöer och situationer som vi skyddar dem emot i verkligheten (verkligheten, IRL, på riktigt… fysiska världen).

Värt att tänka på är att VR-glasögon inte får göra undervisningen mer ensam. Att projicera bilden så att alla eleverna får ta del av det som sker inne i glasögonen gör att man kan uppleva innehållet och använda det gemensamt i undervisningen. Idag kan man även vara flera som samarbetar i samma VR-miljö och då upplever samma saker.

Tankar när man bygger nya skolor

Vi var med på en föreläsning där vi fick se hur en skola för högre utbildning (gymnasienivå tror jag) har byggts upp och utrustats med massa häftig teknik. Små saker som att eleverna får en blipp när de entrar ett visst område med påminnelser om lokaler och uppgifter. Samma funktion som när jag ställer in påminnelser på mobilen som dyker upp när jag kommer hem eller kommer till jobbet.

De hade bytt ut sitt skolbibliotek mot ett upplevelsecentrum där VR-tekniken var en självklar del. Jag tänker förstås att upplevelser inkluderar litteratur. En egen tv-studio hade de också så att de kunde sända och visa världen vad de arbetat med i skolan.

Elever som läste med IT-inriktning ansvarade för att driva ett slags support-centrum dit elever kunde gå och få hjälp med sin teknik. Smart och enkelt.

Microsoft om framtidens digitala lärande

Sista föreläsningen för dagen var Microsoft som pratade om framtidens digitala lärande. I inledningen pratades det om skolan 2030, om att eleverna som går ur gymnasiet då börjar arbeta på en arbetsmarknad där 65 procent av yrkena inte ens är skapade idag. Hur vet vi då vad vi ska utbilda våra elever för?

Stort fokus lades på de sociala och emotionella förmågorna. Hur tränar vi på dessa och hur ger vi våra elever den feedback de behöver för att utveckla dessa kompetenser?

Personalization, hm… personifierat lärande? 70 procent av eleverna i en undersökning som refererades till (hann inte skriva ned källan) upplever att de presterar bättre när de känner att läraren känner dem och deras individuella utveckling. Inte så konstigt, tänker jag.

Den stora frågan om huruvida teknik stödjer elevernas lärande togs upp och det självklara svaret: Det beror på! Det beror på HUR teknik används och vilket mål lärare och skolledare har. Motivationen kan höjas med teknik och motiverade elever använder mer teknik som stöd för sitt lärande. Allt hänger ihop och kommer tillbaka till att vi behöver skapa motiverande undervisning och intressera oss för våra elevers verklighet för att den positiva effekten ska skapas.

Avslutningsvis diskuterades tre viktiga begrepp för framtidens lärande:

Mixed Reality – Föreläsaren menade att vi inte ska se VR och Mixed Reality som någonting annat än den vanliga världen för det är så våra ungdomar ser det.

Artificiell intelligens, AI, handlar om hur det personanpassade lärandet går till. Data samlas in från alla elever och deras lärande utformas utifrån det. Man kan plokca in historiska trender för att förutse vilka elever som riskerar att vilja hoppa av sina studier etc. och då kan vi sätta in tidigare åtgärder för att förhindra det.

Till slut fick vi en ingående beskrivning av quantum computing. Här blev det lite väl tekniskt men jag uppskattade ändå att få höra dessa tankar om framtidens lärande.

Störst intryck på mig gjorde Microsofts nya översättare som inuti PowerPoint gjorde en textremsa av talarens tal OCH en möjlighet för mig att via en länk få en översättning på mitt eget språk. En del språk finns redan som både tal och skrift och svenskan finns i skrift. Framtiden! Verkligen urhäftigt. Inte någon perfekt översättning men sammanhanget framgick och utveckling kommer säkerligen att ske på den här fronten.

Clio och Bonnier

På kvällen var vi inbjudna till Clios event där de presenterade läromedlet och bjöd på mat och dryck. Jag är nyfiken på Clio och ska köra en testperiod för svenskämnet. Vi fick inte heller här alla svar som vi ville höra men jag är ändå nyfiken på att ge dem en chans.Tyskan finns inte än och är inte planerad i tid heller.

Nordic Bett

Höjdpunkten under torsdagen hade jag i förväg förutspått bli vårt deltagande i Nordic Bett, en konferens särskild anordnad för oss från de nordiska länderna. Vi lyssnade till Stefania Bocconi som pratade om datalogiskt tänkande och hur det framskrivs i de olika ländernas läroplaner.

Därefter talade Olli-Pekka Heinonen från Finland om interaktionen mellan datalogiskt tänkande, teknologi och undervisning. Han nämnde bland annat att efter att en läroplan sjösatts är 20 procent av arbetet utfört. Fortfarande återstår 80 procent av arbetet för att implementera läroplanen. Implementeringen är avgörande för hur framgångsrik läroplanen ska bli.

Efter dessa två delar valde vi att avvika då innehållet inte riktigt motsvarade våra förväntningar.

Mässhallen

I själva mässhallen var känslan precis som på SETT att det finns massor att se och lära men det är svårt att se var man ska börja.. Mest coola prylar men inte så mycket undervisionsrevolutionerande och praktiskt ekonomiskt genomförbart. En filmkamera som filmar hela klassrummet i syfte att använda för lärares egen analys av sin undervisning var intressant. Vi pratade en stund med NE om deras läromedel men fick inte riktigt svar på våra frågor, eller i alla fall inte de svar som vi ville ha.

Något som jag hoppas kommer bli verklighet i Eskilstuna kommun efter mässan är en satsning på Digiexam eller motsvarande provverktyg. För att genomföra en alltigenom digital undervisning behövs ett provverktyg och i synnerhet nu när de nationella proven digitaliseras.

Vi avslutade våra dagar i London med att gå och lyssna till Skolverkets dragning om bland annat de nationella proven. Därifrån fick jag med mig så mycket att det får bli ett eget blogginlägg.

En sak till… Glisser! Ett verktyg som användes under alla föreläsningarna där vi kunde se presentationen i våra mobiler, skriva egna anteckningar, twittra ut slides och ställa frågor till föreläsaren. Måste testas.

Nu återstår för oss som var med på mässan att sammanfatta våra intryck i form av film eller presentation som vi kan sprida till alla lärare i kommunen.

Ha det bra!

/Cecilia

Text-tanke blir till citatcollage

Vi har pratat om att göra kopplingar till sig själv när man läser en text och för att lyfta detta lite extra och göra någonting kreativt skapade vi citatcollage.

 

Uppgiften för mina sjuor var att välja ett citat från boken som vi läser, Så har jag det nu av Meg Rosoff, och skriva ned en tanke om citatet. Både citat och tanke skulle sedan sättas ihop till ett citatcollage och till detta använde vi Canva. De färdiga bilderna publicerades i denna Padlet:

Made with Padlet

 

Ha en fin dag!

/Cecilia

Det är inte snällt att använda uttrycket om dåliga äpplen när man pratar om personer. Jag tror att lärarna menade Daisy och hennes kompis Leah och att de påstår att det är Daisys och Leahs fel att det blir s.png

Lyssna efter ord som är nya för dig

Under högläsningen lyssnar vi ibland efter ord som är nya för oss. Vi diskuterar vad som är ett nytt ord och kommer fram till att det kan vara ord som man aldrig har hört, men också ord som man känner igen men inte själv kan förklara eller ord som man trodde att man förstod men som nu dök upp i ett nytt sammanhang.

Eleverna skriver ner alla ord som de hör i ett dokument. Halvvägs stannar jag upp och de får skriva in ett ord i taget i en Answergarden. Vi öppnar en ordbok och slår upp orden tillsammans, använder oss av texten runt ordet och av varandras kunskaper, försöker förklara dem i rätt sammanhang. Därefter läser jag vidare och eleverna fortsätter. Andra gången är fler aktiva. Återigen stannar jag upp, eleverna skriver in orden så att vår Answergarden växer och vi tar reda på ordens betydelse.

Slutligen exporterar jag orden till en snygg bild som vi kan ha för att påminna oss om orden vi har lärt oss. Ordmolnsverktyget Tagxedo gillar jag.

ord från Så har jag det nu 7B

Har du förresten sett den nya svenska.se från Svenska Akademien? Den använde vi den här gången för att slå upp orden. Där kan vi slå upp ett ord i tre pålitliga ordböcker på en gång (SAOL, SO, SAOB). Gratis och funktionellt. Vad jag däremot inte visste var att Oribis rättstavningsfunktion finns inbyggd så även om vi stavar galet kan vi hitta rätt ord. Ännu bättre ju! Tack för det tipset, Logopedeniskolan!

Må så gott!

/Cecilia

Vi läser och undrar – Att ställa frågor till en text

FRÅGOR.jpg

När en van läsare läser en text ställer hen hela tiden frågor till sig själv för att förstå texten. En ovan läsare gör inte det naturligt och därför behöver vi träna på det i skolan. Här beskriver jag hur jag bygger in läsförståelsestrategin Att ställa frågor i min högläsning.

Jag inleder med att visa ett kort filmklipp om lässtrategin Att ställa frågor. Klippet kommer från UR och ska vara riktat mot 7-9. Det är lite roligt och fungerar som uppmärksamhetsfångare men inte direkt som förklaring av strategin. Förklaringen märker jag att jag själv måste stå för så då pratar vi om hur frågor kan utformas och vad man kan ha frågor om. Ord, språk, handling. Högt och lågt, från stort till smått.

När jag påbörjar min högläsning har eleverna sina läsdokument öppna. De skriver ned alla frågor som dyker upp. Efter endast ett kapitel stannar jag och säger något i stil med att “Nu sitter en del av er och skriver en hel massa frågor och en del av er sitter och undrar vad alla andra håller på med. Helt okej! Nu ska vi lära av varandra”.

Jag använder Socrative och låter eleverna klistra in sina frågor så att de projiceras på tavlan. Jag läser upp alla frågor och pratar kort om dem, inte för att besvara frågorna utan för att få syn på vilka frågor man kan ställa. När jag sedan fortsätter min läsning ser jag att det är fler elever som har förstått vad uppgiften egentligen går ut på. Jag laddar ner Socrativefilen till Excel och tar bort allas namn och eventuella ovidkommande kommentarer innan jag sparar som en pdf och laddar upp filen i vår gemensamma tankekarta.

Det är intressant att se hur många av elevernas frågor som inleds med Varför? Jag tänker på Aidan Chambers modell för boksamtal där varför-frågan i stort sett är förbjuden och funderar på om den verkligen är så laddad. Jag undrar också varför när jag läser. För mig är varför drivande och inte ifrågasättande. Hm… jag ska klura vidare på det.

Ha det bra!

/Cecilia

Introduktion av Så har jag det nu

I år undervisar jag två sjuor i svenska och båda grupperna läser just nu Meg Rosoffs bok Så har jag det nu. Jag har tidigare beskrivit att böcker måste introduceras med dunder och brak och så även nu. Hur jag valde att introducera boken för klasserna beskriver jag i det här inlägget.

Först några ord om bokvalet. Alla böcker som vi väljer att lyfta in i klassrummet behöver vara noga utvalda och det gäller kanske särskilt den första boken vi läser tillsammans eftersom den ofta väljs redan innan man har träffat gruppen. Jag ville ha en aktuell bok, gärna en som nyligen fått en utmärkelse av något slag som en slags kvalitetsstämpel. Boken skulle vara neutral och ingen typisk tjej- eller killbok (om det nu ens finns sådana). Svårighetsgraden fick gärna vara mer utmanande än en bok som jag skulle rekommendera till enskild elev. Jag ville ha en bok som inte var förutsägbar utan hellre en där man ställer sig många frågor under läsningen för att hänga med i handlingen. Onaturlighet kanske, men inte för mycket. En bok som var spännande och innehållsrik med mycket att diskutera. Gärna något utmärkande drag också, något otypiskt som vi skulle kunna reagera på. Under sommaren lät jag mig inspireras av Läsrörelsens projektskrift Berättelser som förändrar. Flera av böckerna hade jag läst tidigare men Så har jag det nu var ny för mig. Boken bet tag direkt. Den fick det bli.

Första lektionen och dunder och brak skulle alltså skapas. Omslaget är alltid tacksamt att använda när vi ska förespå handlingen. Vi läste titeln och omdömet på framsidan, pratade om vad utmärkelsen Årets ALMA-pristagare 2016 står för. Vi tittade på bilden och fantiserade, först i par och sedan tillsammans.

Framsidan Så har jag det nu

Tankar som kom fram var bland annat:

  • En tjej som rymmer hemifrån
  • Ny värld
  • Det känns dåligt
  • Hon är nog självmordsbenägen
  • Hon har gått till sitt livs slut
  • Det känns som Hungerspelen
  • Stängslet betyder nog att hon är fängslad
  • Gången visar rakt åt helvete
  • Gången visar att det är ljust på andra sidan
  • Boken känns spännande
  • Det känns som att hon är ledsen och boken är sorglig
  • Hon är vilse
  • Hur vet vi att det är en hon?
  • Man blir indragen i framsidan
  • Det är två bilder i en
  • Hon är deprimerad

Alla tankar lyftes fram utan värdering och jag lät eleverna bemöta varandras tankar utan att direkt bestrida dem. Jag ville förmedla att man inte kan ha fel utan alla tankar är välkomna.

Vi gick vidare och tittade på en trailer till filmen How I live now som är baserad på boken. Här tändes fler nyfikna ögon.

Jag läste baksidestexten högt och därefter skrev eleverna ned vad de tror att boken kommer att handla om i sitt läsdokument.

Efter lektionen läste jag igenom allas tankar i läsdokumentet och sammanfattade det i klassens tankekarta. Eftersom jag läser samma bok med två klasser hjälper tankekartan mig också att komma ihåg vilken klass det var som diskuterade kring vad. Detta utgjorde en naturlig inledning av följande lektion.

Bollen var i rullning och boken var introducerad. Nästa lektion börjar läsningen på riktigt!

/Cecilia